Em

Crap! Har fått ett bakslag i läkningen... så känns det iaf. Var och röntgade mig igår, kunde gå dit (med vissa krämpor, som tidigare) men kunde knappt gå därifrån. Efter röntgen och moster skrämt mig med älg/ren horn på huvudet när jag låg där och blev röntgad (skum tjej det där;)) så begav jag mig till ortopeden. Ortopedläkaren började med att ge mig hårda ord. -Du är borta mellan 8- 10 veckor från fotbollen, mer eller mindre alla dina ledband i foten är av osv. Jag blir nedskickad för att få ett stöd till läkningen, något airsoft typ. Han som fixade med skydd och sådant tog fram värsta pjäxan och jag ryggade tillbaka. -Eh, ska jag ha den där? Jag kan ju gå!? Det slutade med att jag fick en betydligt nimmare sak (den som ortopeden skrivit. Upp till ortopeden igen. Nästa läkare jag nu fick träffa sa helt plötsligt att fotboll blir det inte för dig på 10-12 veckor! -Va!? Den första läkaren sa ju 4-6 veckor!!! Nu verkade det även visa sig att jag har lösa fragment i helgen samt ytterliggare en spricka till i vadbenet utöver brottet.

Jag har nu efter lite diskussioner med läkarna och mina nära och kära tolkat läkarna som att det är ledbanden som ortopedarna oroar sig för. Enligt mig är det bara till att tejpa ett trasigt ledband... Har iaf. fått så att jag kan börja hos sjukgymnast nu!

Ju längre fredagskvällen led destu mer insåg jag att jag inte kunde gå på foten och när jag vaknade i morse gjorde jag det av smärtor. Trippen till Ullared planerade jag att hoppa av, men då hotade de andra med att det inte skulle bli någon så jag fick bara masa mig upp och bege mig iväg. Väl uppe inne på Gekås, gjorde vi en fuling och bad om en rullstol vilket jag fick låna. Jag har insett nu som rullstolsburen att folk kollar extremt mycket på en men är oerhört trevliga och hjälpsamma, de flyttade sig och beredde plats när man kom där farandes. Dock har jag insett många svårigheter med att ta sig fram, bara en liten tröskel kan vålla stora problem! Shit, sådana "småsaker" tänker man inte på när man har två fötter att gå på. Backar, pweuh! Svårt! Rulltrappor!? Inte en chans! Jag tog vid ett tillfälle kryckorna för att kunna lättare ta mig fram, men icke. För när man hade kryckor malde de över en så en hiskeli tur att jag fick låna rullstolen! Jag tror dock att en del tyckte att jag och A var ganska knäppa när vi flängde fram med en massa skratt i rullstolen och rätt som det vargick jag lite på kryckor... och ibland släppte jag kryckorna helt... men men. Kan tyvärr inte gå allt för många steg utan kryckor.

Imorgon är det zonläger som gäller, länge sedan sist. Kommer kännas väldigt underligt att sitta där på en plaststol (som jag ska ta med mig) och instruera målvakterna. (Kan tyvärr inte göra så mycket annat och dessvärre finns det ingen direkt att tillgå i trakten som kan dessa sakerna och hoppa in på så kort varsel...)

Idag blev det alldeles för mycket shoppat, pweuh. Plåmboken ekar tom. (Den nya!!!);) chockade!?:P

Ciao!