Kultur och framtids snack
Ojojoj. Snacka om oväder igår!!! Matchen fick avbrytas efter fyra minuter för ett hejdundrans oväder!!! På övertid gjorde vi det avgörande 3-2 målet. Ack så viktigt!!! Det gick inte att fånga bollen i detta hemska väder! Frustrerande då allt blir till returer.
Efter matchen fick jag ett sms av Carlos... kära vännen hade letat sig ner för att kika.. i detta oväder! Gulligt!
Igår bytte jag bort min älskade flagga, samma som jag hade när jag bodde i Finland.. mot en annan... om jag säger att det är den enda nationsflaggan som inte är rektangulär så säger ni...? Blev kvar hos Krish... ett bra tag..diskuterade förhållande mellan kulturer. Överhuvudtaget blev det mycket kultur snack. Det här om att bli bortgift vs. välja partner själv, samt att vara i ett förhållande för att man inte klarar av att vara ensam. Mycket djupt snack men oerhört givande då jag inte alltid har förstått mig på det här med att bli bortgift. Jag bestämde mig för att kolla till mina lagkamrater... efter en minut där... lyckades de få en böteslapp... för vad!? ja det kan man undra... det var tystare i det rummet än vad det är i de flesta rum vid kvällstid... snacka om att de vill sätta dit dem. Begav mig till A och Marq... o Krish.. spelade beerpong... till tre i morse.
Gick på lektionen i morse innan jag begav mig till tågstationen... för att åka till New York. Åkte och träffade Anna Strindberg och en av hennes vänner... sen blev det shopping. Två tröjor, "halsduk", coola vantar, converse och beställde ett par stövlar (hoppas hoppas att de passar!!!)
Nu ikväll... har jag myst med A och Marq. Favoriter. :)
Ena dagen vill jag bara åka hem och aldrig mer behöva komma tillbaka, andra dagen njuter jag av att få vara med om allt jag är med om, om alla människor man faktiskt lärt känna. Man lär sig dagligen. Jag har ofta sagt att jag hatar detta stället, jo de är sant på vissa punkter. Men här finns saker jag kommer sakna. Människor jag kommer sakna! Det gör ont av att tänka på att om jag inte kommer tillbaka kanske aldrig mer får se några av människorna. Det känns oerhört konstigt att säga att... jag faktiskt har ett fungerande liv här, och skulle lika gärna kunna stanna... livet här är lika stimulerande som livet jag levt i Sverige och Finland. Jag borde kanske öppna mina ögon lite mer, fundera än mer innan jag bestämmer mig för nästa termin. För nästa år. För framtiden.
Efter matchen fick jag ett sms av Carlos... kära vännen hade letat sig ner för att kika.. i detta oväder! Gulligt!
Igår bytte jag bort min älskade flagga, samma som jag hade när jag bodde i Finland.. mot en annan... om jag säger att det är den enda nationsflaggan som inte är rektangulär så säger ni...? Blev kvar hos Krish... ett bra tag..diskuterade förhållande mellan kulturer. Överhuvudtaget blev det mycket kultur snack. Det här om att bli bortgift vs. välja partner själv, samt att vara i ett förhållande för att man inte klarar av att vara ensam. Mycket djupt snack men oerhört givande då jag inte alltid har förstått mig på det här med att bli bortgift. Jag bestämde mig för att kolla till mina lagkamrater... efter en minut där... lyckades de få en böteslapp... för vad!? ja det kan man undra... det var tystare i det rummet än vad det är i de flesta rum vid kvällstid... snacka om att de vill sätta dit dem. Begav mig till A och Marq... o Krish.. spelade beerpong... till tre i morse.
Gick på lektionen i morse innan jag begav mig till tågstationen... för att åka till New York. Åkte och träffade Anna Strindberg och en av hennes vänner... sen blev det shopping. Två tröjor, "halsduk", coola vantar, converse och beställde ett par stövlar (hoppas hoppas att de passar!!!)
Nu ikväll... har jag myst med A och Marq. Favoriter. :)
Ena dagen vill jag bara åka hem och aldrig mer behöva komma tillbaka, andra dagen njuter jag av att få vara med om allt jag är med om, om alla människor man faktiskt lärt känna. Man lär sig dagligen. Jag har ofta sagt att jag hatar detta stället, jo de är sant på vissa punkter. Men här finns saker jag kommer sakna. Människor jag kommer sakna! Det gör ont av att tänka på att om jag inte kommer tillbaka kanske aldrig mer får se några av människorna. Det känns oerhört konstigt att säga att... jag faktiskt har ett fungerande liv här, och skulle lika gärna kunna stanna... livet här är lika stimulerande som livet jag levt i Sverige och Finland. Jag borde kanske öppna mina ögon lite mer, fundera än mer innan jag bestämmer mig för nästa termin. För nästa år. För framtiden.
Kommentarer
Trackback